|
|
|
Elon
i trädgården. Tyvärr
en dålig |
| Min son var ganska liten när
vi för första gången träffade katten, Elon. Vi gick ofta med honom
till Gammlia. Ett friluftsmuseum här i stan. Där finns det en
bondgård med hästar, kor, getter, får och höns. Och barnen kan leka
där i lekparken.
Då passerade vi en villa som ligger på andra sidan av vår gata. Och där hade de en katt som ofta satt i trädgården fastbunden med ett långt snöre. "Mamma får jag klappa katten" ropade Lennart. Men jag sa att man inte kunde gå in i andras trädgårdar utan att fråga och att katten dessutom kunde bli rädd. Men kvinnan som bodda i villan hörde vad Lennart sa och ropade på oss. Lennart fick klappa katten. Den hete eon och var inte alls rädd för barn. så blev det bara så att vi blev vänner med Elon matte och husse och det blev många gånger att vi pratade med paret och klappade katten. Så kul vi hade ibland med Elon när han försökte skuta efter en insekt. |
|
|
|
Elons husse skall klappa Elon |
| Lennart blev större och
Elon blev äldre och latare. Lennart hade flyttat hemifrån men vi
fortsatta gå till Gammlia och kollade alltid om katten var ute.
Ibland kunde den vara inne och då fanns bara snöret där. Och vi fortsatta ha en pratsund med paret som ägde katten. Endag när vi kom förbi villan lade vi märke till att snöret till katten inte fanns där. Kattens matte kom ut ur villan och sa: "Elon var död nu. Han blev så dålig och dog i våras" Elon blev 18 år gammal. Det kändes väldigt tomt att gå förbi villan nu inte Elon fanns där mer. Och det konstiga är att jag fortsatte spana om Elon satt på gården. Men Elon är i katthimlen nu och har det bra där. |
|
Content / innehåll Main page / Huvudsida Wilhelmina Schedin 2011-02-17 |
