 |
Rödluvan i vintermörkret | |
|
December 2002 |
||
 |
||
| Det snöade och det var 12 grader kallt när Rödluvan i mörkret kom till gården med sparken. Hon tänkte: Det skall vara skönt att komma in i värmen. | ||
 |
||
| Då viskade Kung Bore: "Gå inte in än. Jag skall visa dig något vackert". Och så visade Kung Bore kvistar med gnistrande rimfrost. | ||
|
|
||
| Rödluvan sa: "Inne hos mig har jag pyntat julgranen, jag har glitter och glänsande kulor". "Den är fin," sa Kung Bore. | ||
 |
||
| Kung Bore sa: "Jag har pyntat min gran härute också". Det snöade och julgranen på gården var pyntet med gnistrande snö. "Oh, så vackert," viskade Rödluvan. | ||
 |
||
| Sedan visade Kung Bore en buske för Rödluvan. Varje kvist glittrade i ljuset av gatlyktan. Rödluvan sa: "Du behöver inget julgransglitter, Du har ditt eget glitter som är gjort av snö och is". | ||
 |
||
| I somras hade dem har busken haft doftade syren. Nu hade den isblommor av vackraste kristall. | ||
 |
||
| "Den här buske är Ölands Tok", sa Rödluvan, "Den hade gula blommor i somras". Kung Bore log med ett klinngade isigt skratt och sa: "Nu har den vita blommor" ;) | ||
 |
||
| "Men nu måste jag gå in," sa Rödluvan. Jag tål ju inte kyla lika bra som du. "Ja, det är sant," sa Kung Bore. "Men jag skall vinka åt dig från min balkong," sa Rödluvan. Rödluvan vinkade. Och över gården lyste en vacker fullmåne. | ||
| Till
huvudsidan Innehållsförteckning över alla sidor Wilhelmina Schedin 2011-02-17 |
||
